Lisa & Alva

Läste en blogg som jag blev en aning irriterad över.
Det stod i princip att det va fel att behålla ett barn om pappan inte va med på det. Att det är synd om barnet att komma till oplanerad o.sv
Hon får tycka som hon vill, men utan att veta folk situationer tyckr jag inte att man ska skriva för mkt.
När jag blev gravid hade jag å j vart tillsammans i 2 år, han sa på en gång att han inte ville ha det, men hos mig fanns det ingen tvekan med en jobbig abort i bagaget så kände jag på en gång att jag ville ha barnet. Jag skulle fixa det själv. Innerst inne visste jag att han inte skulle ändra sig men visst fanns tankar på att det kanske blir annorlunda när barnet väl kommit.
Jag gick igenom allt själv men med bra stöd från familj.
Jag e mkt starkare utan j. Å jag vet att alva har det bättre me bara mig.
Alla tjafs som jag j hade, skulle inte va bra för gumman.
Även om hon inte va planerad så va hon inte oönskad för det, jag kunde inte fått nåt bättre än henne. Å jag vet att hon e lycklig trots att hon inte vet vem sin pappa e. Det går ingen nöd på henne.
Å så stod det att man skulle använda skydd, å ja det gjorde vi.
Jag åt p-piller, dem skyddar inte till 100 % å man kan bli gravid ändå även om det inte e allt för vanligt.
Jag vet andra som blivit gravida när dem ätit samma sort som jag.
När alva blir äldre å frågar vem sin pappa e så kommer jag berätta på ett bra sätt, jag kommer inte säga rakt ut " att han inte vill ha dig".