den här tiden..
För tre år sen hade jag å jimmy precis flyttat upp till sundsvall. Jag mådde inte bra i vårat förhållande då man kände sig fast, så fort nån ringde, sms så skulle han läsa först vem det va. Stod ex maria ja då var det en martin enligt honom.
Jag fick aldrig träffa nån kompis utan honom os.v
Men jag trodde på förändring!
För två år sen då va jag sjukskriven av ångest å deprission samt gravid utan att veta om det, japp hade faktsikt inte en tanke på att jag kunde vara det. Fick reda på att jag va gravid i v.18 å ja då fick jag styrka.
Kände att livet ändå hade nåt att ge.
För ett år sen då njöt jag av att va mamma ledig. Vi hitta på rolga saker Å alva träffade sin farmor för första gången.
jag praktsikt taget CHOCKA henne totalt genom att säga att hon fått en barnbarn till, hon hade ju äns inte vetat att jag varit gravid.
Nu jobbar jag på men drömmer om ett bättre å mer välbetalt jobb!
Mår bra men det kommer stunder då jag känner mig ensam.
livet går åt rätt håll iaf:) kram
Jag bara undrar, är du kvar med den killen fortfarande? Blev det bättre? (Undrar eftersom jag själv lever i ett sådant förhållande och undrar om det finns något hopp, om saker och ting faktiskt kan förändras med en sån kontrollerande person!?
hej förstår precis vad du känner.. Jag blev gravid som 17 o fick min dotter när jag preciss hade fyllt 18, men det som var det jobbigaste var att tindras pappa inte var med från första början.. jag var själv från början av graviditeten tills nu ett o ett halvt år senare.. jag var i vecka 12+5 när jag fick veta att jag var gravid, men det roliga var att jag inte hade ens lagt en tanke på det.. tills jag tog testet.. o det svaret förändrade hela mitt liv..jag ångrar ingen sekund att jag behöll det trots alla blickar o ord från släkt o vänner. Det var det besta besslut jag någonsin tagit.. o vad gäller mitt barns pappa så har han ingen kontakt mmed henne, enligt han så har han inget barn.. det är tråkigt men man får försöka leva med det...
